Inrikes.

2017-12-01 06:00
50 000 kronor försvann från Ingrid Björkmans konto. Men banken kan inte hjälpa henne att spåra pengarna.   Bild: Malin Beeck
50 000 kronor försvann från Ingrid Björkmans konto. Men banken kan inte hjälpa henne att spåra pengarna. 

Ingrids pengar försvann

Vad hände med mina pengar? Det undrar 80-åriga Ingrid Björkman i Uppsala. 50 000 kronor verkar ha försvunnit från hennes konto. Men varken banken eller någon annan kan hjälpa Ingrid – det har gått för lång tid.

I maj 1988 gick Ingrid Björkman in på Handelsbankens kontor i Luleå för att föra över 50 000 kronor från sitt konto till den nystartade bofonden SBC. Hon hade pengar över från en lägenhetsförsäljning och tänkte starta ett bosparande åt barnen. I samma veva flyttade hon själv söderut för att göra en omstart i livet.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Pappret med banktjänstemannens underskrift finns kvar, och det gör även kontoutdraget som visar att summan hade dragits. Men pengarna sattes aldrig in på bofondens konto. Det visar det sammanställda saldot som Ingrid fick i slutet av samma år. Där fanns bara en insättning på 25 000 kronor, som hade gjorts tidigare det året.

– Jag är ingen siffermänniska och har egentligen bara satt in alla papper som jag har fått i en pärm under alla år. Sedan, när jag skulle ta ut alla pengarna från fonden, började jag gå igenom pärmarna för att slänga dem. Det var då jag såg det här, att 50 000 kronor bara hade försvunnit, berättar Ingrid Björkman.

Det var 2015. Sedan dess har hon kämpat för att få reda på vad som egentligen hände.

”Har inte velat lyssna på mig”

Handelsbanken, där pengarna fanns, har försökt att begära ut siffror från sina egna register, men de har inte kunnat komma så lågt bak i tiden som 1988. Dessutom har personalen där egentligen inte velat titta på Ingrids egna omfattande underlag, menar Ingrid, som tycker att hon mest har mötts med standardformuleringar på sina klagomål.

– Jag är inte på något sätt rik. Det är klart att jag blir arg när jag tänker på vad som har hänt med de här pengarna. De är borta och banken har inte velat lyssna på mig.

I ett brev konstaterar bankens klagomålsansvariga Eva Rångevall att ”mycket lång tid har förflutit” sedan händelsen och att banken anser sig ha undersökt saken så långt som det har varit möjligt. Efter tio år preskriberas nämligen alla uppgifter, och för att få tillbaka transaktioner som har försvunnit ska man höra av sig inom 13 månader.

I somras tog banken däremot upp ärendet till revision igen och förklarade i ett brev att man har initierat en utredning.

Svårt att bevisa

Är det då verkligen så att Ingrid Björkmans 50 000 kronor har försvunnit, och vad var det som hände med dem 1988? Överföringen och extra fondavgifter på 1 400 kronor finns visserligen med på avin, och trots att den tycks otillräckligt ifylld verkar banken samma vecka mycket riktigt ha fört över dessa pengar till ett konto kallat bofonden – 51 400 kronor har dragits från Ingrids konto. Men där upphör spåren i Ingrids pärm.

Sylve Gustavsson är revisor och har tittat på Ingrid Björkmans ärende. Han har också gjort en kalkyl över hur mycket pengar Ingrid skulle haft på fondkontot om de 50 000 hade satts in och fått växa tillsammans med andra insättningar. Det rör sig om 139 562 kronor. Sylve Gustavsson menar att pengarna kan ha förvunnit.

– Det underlag som jag har fått tyder på det. Sedan kan det finnas andra underlag som jag inte har sett.

Det går nämligen inte helt att bevisa att pengarna försvann. Hypotetiskt skulle nämligen Ingrid någon gång kunna ha haft ett annat konto på samma fond, men som sedan har avslutats, menar en annan ekonom som ETC Uppsala har talat med.

Ingen skyldighet betala tillbaka

Ingrid själv svär på att det aldrig har funnits något sådant konto. Men utan bevis finns inget ärende. Och även om det hade gått att helt bevisa att banken slarvade bort pengar den där dagen i slutet av 80-talet, så skulle Ingrid ändå inte ha fått tillbaka några pengar när hon upptäckte felet många år senare.

Fredrik Nordquist, jurist på Konsumenternas bankbyrå, är inte helt ovan vid ärenden som Ingrids. Ett par gånger om året får byrån, vars uppgift är att hjälpa och guida missnöjda bankkunder, liknande ärenden.

Han konstaterar att banken – även om det hade stått helt klart att Ingrid Björkmans pengar hade försvunnit – inte kan göras ansvarig för det som har inträffat, och att den inte heller blir återbetalningsskyldig.

– Den lagstiftning som vi har nu sätter upp en gräns på 13 månader. Om en bankkund inte ser att en transaktion har hamnat fel vid det laget så behöver varken banken eller någon annan part ersätta den som blivit av med pengar. Det ansvaret ligger på kunden.

Andra vanliga ärenden som Konsumenternas bankbyrå får in handlar om gamla bankkonton som förts via bankbok och där pengar också ofta försvinner.

– När det gäller fordringar, till exempel i ett sparkonto, så preskriberas de efter tio år. Det är ganska vanligt att vi får in ärenden med gamla bankböcker där kunden inte har gjort några transaktioner. Kontona blir då preskriberade och pengarna försvinner.

– Kan banken hitta kontot där pengarna har legat så tar de fram det, men ofta går kontot inte att hitta.

– Samma sak gäller med gamla postväxlar, där händer det att folk inte förstår att de måste växlas in efter tio år. Gör du inte det så gäller postväxeln inte som värdehandling längre, och det kan komma som en kalldusch, säger Fredrik Nordquist.

I det här fallet handlar det ju om en kund som vill veta vad som har hänt. Är det inte viktigt att banken hjälper henne med det även om själva pengarna är borta?

– Man ska kunna ta det upp till klagomålsansvariga, men det är lite upp till banken vad de gör. Saken är att banken kanske inte har kvar de uppgifter som behövs. I det här fallet förstår jag att kunden har grävt ganska djupt, och banken kan ha försökt få fram uppgifterna.

Hur brukar det här påverka bankkunder som märker att pengar är borta?

– Det är väldigt svårt för många att acceptera att det inte går att få något svar. Det rör sig ofta om äldre personer och de kan känna sig maktlösa. Men jag har också svårt att se hur man skulle göra om lagstiftningen så att skyddet blir bättre, utan att bankerna måste skaffa rigorösa system som i slutändan drabbar kunderna med högre avgifter.

Vad har du för tips för att undvika att sådant här händer?

– Håll koll på din ekonomi löpande, titta igenom utdrag. Om du hittar en gammal bankbok hemma så bör du komma in med den till banken.