Reportage.

2017-11-16 16:26
  • Karin Boye.  Bild: TT
    Karin Boye.
  • Med boken ”Den nya dagen gryr” vill Johan Svedjedal teckna ett delvis nytt porträtt av författaren och poeten Karin Boye.  Bild: Dan Hansson
    Med boken ”Den nya dagen gryr” vill Johan Svedjedal teckna ett delvis nytt porträtt av författaren och poeten Karin Boye.

”Karin Boye var mer rationell än vi tror”

Karin Boye var inte den ångestridna och strama poet som många föreställer sig. Hon var en humoristisk och hårt arbetande person med stor umgängeskrets. Med sin Augustnominerade biografi vill Uppsala-professorn Johan Svedjedal teckna ett delvis nytt porträtt.

– Man har sett Karin Boye som liksom ovärldslig och förandligad. Dessutom har hon betraktats som mer eller mindre undergångsdömd och hennes självmord som oundvikligt. Jag ville lyfta fram en annan bild, berättar Johan Svedjedal.

Resultatet av hans arbete, en över 600 sidor lång tegelsten, har nu nominerats till Augustpriset.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Och konstigt nog finns det förutom Svedjedals bok ingen annan omfattande biografi skriven om Boye sedan 1950, då ”Drabbad av renhet”, skriven av hennes tidigare bekantskap Margit Abenius, kom ut.

– Den var imponerande för sin tid, men det finns bitar av Karin Boyes liv som Abenius inte var så intresserad av att undersöka, säger Johan Svedjedal.

– Dessutom tror jag att Abenius kämpade med beskrivningen av Karin Boyes homosexuella läggning, som ses som en avvikelse.

I sitt akademiska arbete har Johan Svedjedal  specialiserat sig på litteratursociologi, och har i den här boken särskilt velat undersöka hur Karin Boyes vardagsliv såg ut, hur tidsandan påverkade henne och hur hon skapade ekonomiskt utrymme för sitt skrivande.

– Hon var inte bara självförsörjande, utan också familjeförsörjare. Först i äktenskapet med Leif Björk och sedan när hon träffade Margot Hanel i Berlin, som hon levde med i sju år i Sverige.

– Hon kunde inte leva helt och hållet på sitt skrivande. Hon gjorde översättningsjobb och arbetade som lärarinna, vilket hon var utbildad till, säger Johan Svedjedal.

Betydelsefull tid i Uppsala

Studierna i Uppsala hade stor betydelse för Karin Boye. Hennes familj hade redan tidigt bestämt att hon skulle få lov att studera och framtiden som utstakades för henne var aldrig hemmafruns.

Efter att hon hade börjat på universitetet förstod också Karin Boye, som tidigare hade gått i flickskola, att hon måste hålla ihop med sina kvinnliga medstudenter i ett klimat som präglades av misstro för kvinnors intellektuella förmågor.

– Det var i Uppsala som Karin Boye blev den författare och person som vi i dag ser hennes som, och jag tror att det var här hon började inse att hon skulle kunna leva av sitt författarskap.

– Hon var en duktig student, men hon gjorde också väldigt mycket utanför studierna – hon medverkade i tidskrifter och debatter och tog stort intryck av allt som hände.

Radikaliserades politiskt

Det var i Uppsala som Karin Boye slog igenom som poet och började publicera sig – först i tidningen Ergo och sedan i Clarté.

– Hon tog förstås tydligt ställning i det som då kallades kvinnosaksfrågan, men som vi i dag skulle kalla för feminism, berättar Johan Svedjedal.

– Sedan umgicks hon i radikala studentkretsar och anammade den socialistiska och marxistiska världsåskådningen. Hon såg tidigt orättvisorna inte bara mellan män och kvinnor, utan också mellan fattiga och rika och mellan befolkningar i olika världsdelar.

– Dessutom stiftade hon bekantskap med psykoanalysen. Hon utnyttjade sin tid i Uppsala väldigt väl.

Karin Boye umgicks och arbetade i en rad olika sällskap, både litterära och politiska – ofta bådadera. Hon var kvick, humoristisk och skarp i debatter, berättar Johan Svedjedal. Dessutom präglades hennes intellektuella liv av en påtaglig politisk radikalism, vilket ofta inte har kommit fram i tidigare beskrivningar av henne. Bilden av en isolerad och allvarlig grubblare stämmer bara delvis, menar han.

– Men det är tydligt att det fanns en dubbelhet hos henne som går igen i allt hon gjorde.

Karin Boye upptäckte att hon var lesbisk i en tid när samkönade relationer var olagliga och ”utforskade sin identitet försiktigt inom ramarna för vad samhället tillät”, som Johan Svedjedal uttrycker det.

Det var ett undersökande där Boye inledde relationer med både män och kvinnor.  I Johan Svedjedals biografi står det att Boyes kärleksliv under en period på 30-talet ”pekade i så många riktningar att ingen geometrisk figur riktigt kan göra det rättvisa”.

Skulle ”botas”

1932 åkte hon till Berlin för att gå i psykoanalys och ”bota” sitt tillstånd. Men i stället kom hon tillbaka till Sverige med tyskjudiska Margot Hanel, som hon skulle leva med i sju år. Margot Hanel skulle sedan komma att behandlas mycket illa av Karin Boyes familj och vänner efter självmordet och tog sedan livet av sig även hon.

– Men den relationen var viktig för Karin Boye. Det var första gången som hon verkligen tog konsekvenserna av insikten att hon var homosexuell.

Johan Svedjedal tror att Karin Boyes sexualitet har haft inverkan på det hon har skrivit.

– Hon kunde ju först inte skriva öppet så att man förstod att hennes kärleksdikter handlade om kvinnor, så därför blev det en annan abstraktionsnivå. Dikterna blev könsneutrala och därmed ganska allmängiltiga.

– Sedan vågade hon ju faktiskt skriva ”Kris”, som är en komma ut-roman för sin tid. Jag tror också att det kan ha påverkat arbetet med ”Kallocain”, som ju är en roman om ett framtida övervakningssamhälle. Som homosexuell kvinna i den tiden var det nog skrämmande att tänka sig att någon skulle kunna se in i det mest förbjudna.

”En kliché”

Ändå tror Johan Svedjedal att bilden av den deprimerade poeten som slets mellan sin sexualitet och sina moraliska ideal, och som övermannades av  sorg över den politiska utvecklingen 1941, inte har fog för sig.

– Det stämmer att Karin Boye led av starka humörsvängningar, hon hade försökt ta livet av sig flera gånger tidigare. Men de självmordsförsöken bar mer prägeln av ett rop på hjälp. Jag tror faktiskt att det var en olyckshändelse när hon väl dog.

– Jag tycker också att beskrivningen av hennes död som hittills dominerat är lite av en kvinnlig kliché. Att det var en så mörk tid samtidigt som hon inte klarade att hantera sina privata problem utan att känslorna tog över.

– Jag tror faktiskt att Karin Boye var långt mer rationell än så.