Inrikes.

2017-03-03 06:49
När Maria sökte det nya jobbet på en privatägd förskola i Uppsala blev hon lovad en fast tjänst. I stället blev hon timvikarie. (Bilden har inget med texten att göra.)  Bild: TT
När Maria sökte det nya jobbet på en privatägd förskola i Uppsala blev hon lovad en fast tjänst. I stället blev hon timvikarie. (Bilden har inget med texten att göra.)

Privat förskola lurade Maria på jobb och lön

När Maria sökte en tjänst som förskollärare verkade allting bra. Men den utlovade heltidstjänsten tillsattes aldrig. I stället fick Maria timvikariat till en lön motsvarande en barnskötares. Sedan slutade chefen att ringa. 

"Det var fel mot både personal, barn och föräldrar", säger Maria.

Maria, som egentligen heter något annat har arbetat länge som förskollärare. Hon har gjort allt från att starta upp nya verksamheter till att anpassa förskoleverksamhet till autistiska barn. När hon sökte det nya jobbet på en privatägd förskola  i Uppsala, var det för att hon hade för lång resväg till sitt tidigare jobb i Gottsunda och ville hamna närmare hemmet. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– I annonsen sökte man åtta förskollärare på fasta heltidstjänster. När jag kom på intervju lät chefen antyda att jag skulle få ett av jobben, men hon undrade om jag kunde börja med att hoppa in i två veckor och vikariera på timmar på en småbarnsavdelning under inskolningstiden. 

Gick med på förslaget

Maria gick med på förslaget i tron att hon senare skulle få tillträda en tjänst på förskolan, eller på någon av företagets andra förskolor i kommunen. 

– Chefen lovade aldrig rakt ut att det skulle bli så, men det var underförstått. 

Väl på plats fick Maria en chock av hur underbemannad verksamheten var. En småbarnsavdelning på 16 barn skulle skola in alla ett- och tvååringarna samtidigt. Innan hon påbörjade sitt vikariat var det två pedagoger där, varav en inte arbetade heltid. 

– Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. I vanliga fall när man kommer till ett nytt jobb brukar man oftast gå runt och titta lite och introduceras i rutinerna. De här två personerna var helt sammanbitna och fokuserade på att barnen skulle få de mest grundläggande behoven tillgodosedda och inte skada sig. 

– Vi bar på gråtande och otrygga barn hela dagen. 

Hade inget alternativ

När de två veckorna var till ända ville chefen att Maria skulle börja gå runt som timvikarie på de olika avdelningarna på förskolan, trots att det inte var det de hade kommit överens om. Då hade Maria redan sagt upp sig från sitt gamla jobb och hade inget alternativ. Hon fick bara undvikande svar när hon frågade sin chef om den fasta heltidstjänst som hon hade sökt. 

– Problemet var att hon aldrig kunde ge några besked, inte ens om hur schemat skulle se ut från vecka till vecka. Den ordinarie personalen var medveten om problemet men uppgivna. 

Lönen låg på 150 kronor i timmen, med semesterersättningen inbakad i summan – vilket omräknat i månadslön inte ens motsvarade ingångslönen för en förskollärare. Snarare hamnade Maria på en barnskötarlön. 

Barnskötarna, också de fast anställda, tjänade också för lite, säger Maria. 

– Deras ingångslön ska ligga på omkring 22 000, men det var en som tjänade 20 000 efter att ha jobbat länge där. 

Maria hade inga problem med sysselsättningen under terminen som gick, eftersom många av kollegorna var sjukskrivna eller vabbade vid flera tillfällen. Flera tjänster stod också vakanta och skulle tillsättas, bland annat på grund av att personalen var utbränd och sjukskriven. 

– På några av avdelningarna var det bra, men de flesta hade för många barn i förhållande till personalstyrkan. Det fanns absolut utrymme för att anställa någon mer fast, och vi presenterades också för många som sökte tjänster på förskolan, men sedan anställdes de aldrig. 

Bad om raka besked

I december förra året smittades Maria av en luftvägsinfektion och blev hemma sjukskriven i två veckor. Efter den perioden pratade hon med sin chef och bad att få raka besked om huruvida hon skulle få en anställning. 

– Då sade hon att det inte fanns mer jobb åt mig nu. Inte som timvikarie heller. Det stämde förstås inte, men jag kunde inte göra mycket åt saken. Just nu går jag på a-kassa, hon ställde verkligen till det för mig och jag känner mig lurad.

Efter att Maria hade slutat jobba har hon träffat tre kollegor som har sagt upp sig från sina fasta tjänster på förskolan eftersom de inte såg att verksamheten förbättrades. 

– Eftersom det råder stor brist på förskollärare kunde man tro att vi skulle få goda villkor. Men här var det tvärtom.