Reportage.

2017-10-04 06:00
  • Hemtama nykomlingar. Markus Jonsson och Marie Dubremetz funderar över tidsinställda mekaniska lösningar.
    Hemtama nykomlingar. Markus Jonsson och Marie Dubremetz funderar över tidsinställda mekaniska lösningar.
  • Robot. Gabriel Fornaeus bilkonstruktion ska bli självstyrande.
    Robot. Gabriel Fornaeus bilkonstruktion ska bli självstyrande.
  • En plan. Konstruktionen är ritad. Nu återstår bara byggandet.
    En plan. Konstruktionen är ritad. Nu återstår bara byggandet.
  • Magnus Blikstad har tillverkat en Hawaiigitarr med tillhörande låda.
    Magnus Blikstad har tillverkat en Hawaiigitarr med tillhörande låda.

Vad skulle MacGyver göra?

”Vi skulle kunna göra en motor som vevar upp en tråd.”

”Men kortsluter den här tråden sig själv? Om den ska vara svår att desarmera borde den ju ha tre eller fyra beröringspunkter med stubinen, så då måste vi isolera den.”

”Jag vill gärna att vi ska ha lite falska stubiner som ser ut att vara uppkopplade.”

Det är MacGyver-workshop hos Makerrörelsen i Boländerna. Deltagarna har delat upp sig i två och i tv-seriens anda ska den ena gruppen tillverka en bombatrapp, som den andra sedan får till uppgift att desarmera. Inga sprängämnen får förstås användas, bara den omgivande mekaniken. Varje grupp får en halvtimme på sig att sätta ihop sin tidsinställda fälla, som ska ticka på i fem minuter innan mekanismen sätter igång.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Både stammisarna och en del nytillkomna entusiaster har kommit hit. Markus Jonsson är här för första gången men försvinner snart hemtamt från soffan för att såga till en låda att placera bombkonstruktionen i. Marie Dubremetz, doktorand i datalingvistik och förstagångsbesökare även hon, blir den i gruppen som kommer med den mekaniska lösningen – en utlösare som bygger på den lättande tyngden av en droppande burk med vatten.

– I vanliga fall brukar våra workshops handla om att lära sig en speciell teknik, till exempel 3D-printing, men i kväll testar vi ett nytt koncept, säger Christoffer Ramqvist, som är en av organisatörerna.

Han är nöjd med kvällens uppslutning även om bara åtta personer har dykt upp. Största antalet deltagare på en workshop var 19 stycken, och då var det svårt att få plats i källarlokalen eller gruppens Makerspace, som utrymmet i källaren under Folkuniversitetets lokaler kallas.

– Det har ju alltid funnits sammanslutningar för olika typer av hantverk, som syföreningar och ingenjörssällskap. Skillnaden här är väl att vi vill gå lite längre med att utveckla våra färdigheter även med nya tekniker, säger föreningens ordförande Matthias Palmér.

Kreativa medlemmar

I lokalen ligger flera prov på medlemmarnas kreativitet. Makern Magnus Blikstad förvarar en av sina skapelser här. En egentillverkad instrumentlåda klädd med faner på utsidan och krossad sammet på insidan rymmer en lika hemmasnickrad Hawaiigitarr – sex strängar och elförstärkare på en resonanslåda som inte är mycket mer än en planka, men som har slipats och lackats noggrant.

Robotentusiasten Gabriel Fornaeus håller upp ett projekt som han hoppas kunna bli klar med snart. Det är en bil som han planerar att sätta en egenprogrammerad mikroprocessor på.

– Den är alltså inte radiostyrd utan en robot. Tanken är att den ska köra efter ett program som jag själv konstruerar enligt en viss rutt på några gator i Uppsala.

I väntan på att Gabriel Fornaeus ska bli färdig ligger bilen dock på en hylla. Där finns också en prototyp som Makerspace-gruppen tidigare har lanserat med hjälp av Uppsala kommun, där tanken var att data skulle samlas från olika sensorer i staden för att sedan meddelas i en liten högtalare.

– Vi ville att flera sådana skulle sättas upp på olika ställen i staden och att man skulle kunna spela in meddelanden, till exempel sjunga en glunt. Sedan skulle det spelas upp slumpmässigt, förklarar Matthias Palmér.

I slutändan blev det inget av projektet.

– Kommunen tyckte nog att det var kul, men de hade egentligen tänkt sig något annat, säger Matthias Palmér.

Lever ut sina fantasier

Han visar mig runt i de två små rum och källarkorridoren som utgör Makerspace. Även om gruppen satsat mest på sina två 3D-printers och ett antal lödstationer så finns här också redskap som bordssåg, pelarborr, slipmaskin och svarv.

En del medlemmar koncentrerar sig mer på själva hantverket än på att göra användbara produkter, andra kommer dit med en uttalad önskan att reparera. Men de flesta vill göra något nytt. Matthias Palmér tror att det är viktigt att hantverkskunskaper hålls igång.

– En av mina förebilder var min morfar. Han var gammal slöjdlärare och hade en tidigare skolbyggnad på sin tomt som han fyllde med svetsar, svarvar och olika verktyg som han arbetade med. I dag är det nog inte lika många som gör det, säger Matthias Palmér.

Han tror att många i det moderna samhället har tappat bort känslan för hur man kan använda och skapa med olika sorters material.

Här på Makerspace kan medlemmarna leva ut sina fantasier om att tillverka nya konstruktioner eller saker. Ett problem är dock att många jobbar länge på sina projekt och har svårt att bli färdiga.

Matthias Palmér vänder på en avsågad trästock som någon har ställt i källargången.

– Ja, någon har lagt in en lite avsågade stockar här ... Här ser man att någon har lackat i ändarna för att det ska torka – ja, det kanske kan bli en trädetalj på någon gitarr eller att man karvar ur och använder till något större bygge. Eller vad som helst.

Hoppas bryta mansdominansen

Han öppnar dörren till en liten skrubb belamrad med bråte.

– Problemet är ju att man måste städa med jämna mellanrum eftersom folk tar hit saker och inte blir färdiga.

Makerspacegruppen är mansdominerad och förnekar inte att det är så det ser ut. Ett 20-tal tjejer finns med i föreningens Facebookgrupp, men till lokalen kommer mest killar. I framtiden hoppas Matthias Palmér att det ska bli mer jämställt, både genom att beställa fler redskap som exempelvis symaskiner, och genom mer separata aktiviteter för intresserade kvinnor.

– Vi hoppas att fler ska hitta hit och känna sig välkomna.

I bombutmaningen har Marie Dubremetz nu lagt in en högre växel och gjort hål i botten av en läskburk. Nu kalkylerar hon hur stor mängd vatten som behövs för att hålla burken tillräckligt tung i fem minuter.

– Nu ska vi bara sätta fast den i lådan också.