Reportage.

2017-07-12 06:00
Eleonor Belin förklarar att det är jobbigt att behöva berätta sin historia och ta upp alla sina problem på nytt varje gång hon söker ekonomiskt stöd. Bild: Malin Beeck
Eleonor Belin förklarar att det är jobbigt att behöva berätta sin historia och ta upp alla sina problem på nytt varje gång hon söker ekonomiskt stöd.

”Vi kan inte löneförhandla”

Eleonor Belin har intellektuell funktionsnedsättning och är dessutom förälder. Hon beskriver ekonomin som en ständig kamp där varje utflykt eller julmiddag måste planeras långt i förväg.

Ungefär 11 000 kronor i månaden får Eleonor Belin in genom ersättningar och bostadstillägg. Men bara hyran går på 8 500, med extra avgifter för vatten och el. Hon bor i ett vanligt boende med assistenter och hemtjänst som stöd.

– Jag har haft 20 tuffa år när jag har fått söka pengar från fonder genom Frälsningsarmén och kyrkan. Köpt alla kläder second hand och behövt planera ett år i förväg för att åka till Furuvik eller Gröna Lund.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Nu har jag gått in i ett arvsfondsprojekt som gör att jag får lönebidrag. Det innebär att jag kan göra steglös avräkning på min pension så att jag har 25 procent kvar där och 75 procent i lön. Innan dess hade jag inte ens tillräckligt mycket pengar kvar för att ha bredband hemma.

I dag är Eleonors son tonåring och tjänar egna pengar på ett extrajobb. Men innan dess har Eleonor känt att hon inte har kunnat ge honom allt han skulle behöva.

– Det gjorde att jag fick ångest och depression och gick in i ett tillstånd där jag isolerade mig. Jag sökte KBT-terapi, men fick höra att det inte gick att få eftersom jag hade min utvecklingsstörning.

Många har hjälpt Eleonor

Som tur är har det hela tiden funnits släkt, anhöriga och assistenter som har hjälpt Eleonor i hennes föräldraskap och i vissa fall även ekonomiskt. De kunde komma och göra utflykter med sonen när Eleonor själv inte orkade.

Eleonors son fick tidigt lära sig att det inte fanns pengar till saker som märkeskläder och i dag frågar han aldrig om något som familjen inte har råd med.

– Jag har sökt jättemycket pengar ur fonderna som finns hos Majblomman, kyrkan och Frälsningsarmén. Det är jättebra att de finns, men samtidigt är det så jobbigt att behöva berätta sin historia och ta upp alla sina problem på nytt varje gång man söker.

– Och sedan kan de säga att man ska köpa kläder second hand. Och det gör jag ju. Men om min son har storlek 47 i skor och det inte finns på second hand-butiken då?

Ett annat problem är reglerna för bostadstillägget som Eleonor söker löpande till sin hyra – reglerna är krångliga, och trots att hon ansträn­ger sig hårt för att göra rätt har hon just nu en skuld till Försäkringskassan på 28 000, eftersom Försäkringskassan i efterhand har ansett att Eleonor har fått för mycket pengar under en period.

– Då känner man ”jaha” hur ska jag betala hyran nu då?

Vad tycker du att politikerna borde göra?

– Det är en bra idé att använda lönebidrag så att vi kan komma ut i arbete, en del av oss klarar ett vanligt jobb. Så kan de som är mer funktionshindrade gå kvar i daglig verksamhet. Sedan är det viktigt att höja pensionen för oss när hyrorna höjs. Vi är den fattigaste gruppen i Sverige och vi kan inte löneförhandla. I dag är det bara nyproduktioner i Uppsala. Hyrorna är jättehöga.