Reportage.

2017-06-14 06:00
När releasefesten för boken hölls på Drottninggatans bokhandel för en månad sedan var det proppfullt med folk, och Gudrun Utas säger att hon sällan har känt sig så ”upphöjd” tidigare.  Bild: Malin Beeck
När releasefesten för boken hölls på Drottninggatans bokhandel för en månad sedan var det proppfullt med folk, och Gudrun Utas säger att hon sällan har känt sig så ”upphöjd” tidigare. 

”Jag har skrivit i hela mitt liv”

Med en historisk roman från tre olika generationers kvinnoliv roman­debuterar Uppsalaprofilen och aktivisten Gudrun Utas, 75 år.

”Jag vill visa hur kvinnor ofta har gått i spetsen vid viktiga förändringar.” 

– På ett sätt är det skönt att jag kommer att slippa vara med om framtiden. Att jag är gammal och inte kommer att behöva ta ansvaret för det som kommer, säger Gudrun Utas. 

Vi sitter på hennes balkong, som är full av plantor, ackompanjerade av en ihärdig fågel som markerar revir. Och strax efter att hon har sagt det där ångrar hon sig.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Nej, så kan jag ju inte säga. Jag lever ju nu och har fortfarande ansvar. Jag försöker att göra något jag också. 

Numera är ”något” framför allt engagemanget i miljöförbundet Jordens vänner. Men den som har funnits med i Uppsalas vänstermiljö vet att Gudrun Utas har varit med länge. Nedslag i listan över politiska åtaganden ger bland annat aktivism i Grupp 8, 70- och 80-talens kampanj mot kärnkraft och i Vänsterpartiet, för vilket Gudrun Utas länge var representant i fastighetsnämnden.  

Det är inte för inte som hon nämner framtiden. De senaste sju åren har hon fått tillfälle att förhålla sig alltmer till tid och till historien, i arbetet med sin roman, ”Anna-boken”. När releasefesten för boken hölls på Drottninggatans bokhandel för en månad sedan var det proppfullt med folk, och Gudrun Utas säger att hon sällan har känt sig så ”upphöjd” tidigare. 

– De var så intresserade! Det var nästan så att jag lovade att skriva en bok till.

– Jag har ju alltid skrivit, i hela mitt liv. Men det här är första gången jag har fått möjlighet att göra det så fritt.

Lustprojekt fyllt av ingivelser

Arbetet med ”Anna-boken”, som beskriver hur tre generationer av kvinnor lever och kommunicerar med varandra genom ett slags tidsresande datamaskin från 50-talet, har varit ett lustprojekt. Ingivelserna har fått styra, men Gudrun Utas har också använt och fördjupat sina historiska kunskaper under arbetets gång. Boken bjuder på allt från inblickar i lort-Sveriges fattiga arbetarbostäder, abortresorna härifrån till Polen på 60-talet, hur en bordellmamma blir fastighetsmagnat i Hitlertyskland och livet vid en missionsstation på Krim vid förra seklets början. 

– Min mormor reste med missionärerna till Ryssland och berättade en del om det. Hon var religiös. Det var jag faktiskt också när jag var ung, men så slutade jag med det. Men religionen har en viss roll i boken. Den äldsta huvudpersonen, Anna Linnea, för samman väckelserörelsen med kampen för kvinnlig rösträtt. 

Gudrun Utas mormor är själva anledningen till att hon en gång inledde bokprojektet. Hon beskriver hur känslan kom över henne vid ett tillfälle när hon satt och spritade ärtor. 

– Det finns ett tillfälle där ljudet ändras, när man har täckt den första bottenskylan i hinken och ärtorna landar mjukt. Det är en särskild tillfredsställelse i det. Jag tänkte: så här måste min mormor också ha suttit en gång. 

– Jag ville först skriva en bok om hennes tid och jämföra den med min egen. Men sedan släppte jag tyglarna och började skriva fiktivt i stället. Det var väldigt skönt.

Utrymme för kvinnornas villkor

För att effektivt kunna spänna över ett stort historiskt spann gjorde sig Gudrun Utas också av med några mellangenerationer – kommunikationen går mellan barnbarn, och mormödrar, inte mellan mödrar och döttrar. 

– Männen har ganska litet utrymme här, det är kvinnornas villkor jag har velat beskriva – hur ofta kvinnorna faktiskt har gått i spetsen för viktiga förändringar. I Anna Linneas fall handlar det om rösträtten. Anna Viola skådar ljuset i socialismen, och Anna Florencia ställs mer inför miljöfrågorna. 

Gudrun Utas menar att historien, inte minst kvinnohistorien, är viktig. 

– Unga kvinnor i dag vet i allmänhet väldigt lite om de här historiska förhållandena, hur kvinnor har kämpat för de rättigheter som de har i dag. Det är oerhört viktigt att ha en grund att stå på för att försvara sina intressen nu. 

Men vad är de viktiga stora frågorna nu då i vår samtid? Vad måste Anna Florencias generation, ungdomarna, göra?

– Det allra viktigaste är miljön och klimathotet. Sedan är det flyktingkatastrofen. När man arbetar med de frågorna måste feminismen också in i bilden. 

– Jag tror på en ny satsning på den internationella solidariteten, en som går mellan folk och folk, inte från topp till topp. För däruppe kommer de inte att göra något. Vi måste agera själva.