Kultur & Nöje.

2017-09-29 12:00
”Jag tar in allt jag läser på samma sätt, har aldrig gjort någon skillnad. Jag läser Spindelmannen och Strindberg på samma vis. Är det bra så är det bra”, säger Mattias Alkberg.  Bild: Pär Olofsson
”Jag tar in allt jag läser på samma sätt, har aldrig gjort någon skillnad. Jag läser Spindelmannen och Strindberg på samma vis. Är det bra så är det bra”, säger Mattias Alkberg.

”Man kan ju undra hur jävla intelligenta människor är”

Många är rädda för dagen datorer blir så smarta att de kan ta över världen. Men behöver det egentligen betyda att det är sämre än när människor styr? Mattias Alkberg, som spelar på Katalin i Uppsala på onsdag och är aktuell med albumet ”Åtminstone artificiell intelligens”, är inte säker på det.

Folk är så rädda för artificiell intelligens. Stephen Hawkins varnar för att den ska ta över och så vidare. Men samtidigt är kan man ju undra hur jävla intelligenta människor är. Vissa skriver ju så idiotiska saker i sociala medier att man inte ens fattar hur de klarar av att logga in på Twitter. Är det helt säkert att det skulle bli sämre om artificiell intelligens tog över? Jag säger inte att det skulle bli bättre, det vet man ju inte, men det är en sak jag funderar på.


KOM TILL BOKMASSAN!

ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister.

Här hittar du all information om evenemanget.


Mattias Alkberg slog igenom som sångare och låtskrivare i The Bear Quartet i början av 90-talet. Deras debutalbum ”Penny centrury” kom 1992 och samma år debuterade han som poet med diktsamlingen ”Separerade ägg”. Sedan början av 2000-talet har han varvat The Bear Quartet med soloskivor. Nya albumet är det 27:e i ordningen.

 – Jag kan inte säga någon tidpunkt när jag började göra musik. Jag ville ha ett band så länge jag kan minnas. Var som besatt av Abba och Kiss som barn och följde allt de gjorde. Sen jag var åtminstone sex, sju år har jag velat vara med i ett band, det var självklart bara. Jag fick en gitarr när jag var nio och på den vägen är det.

Och när började du skriva poesi?

 – Där har jag ju dragit någon historia om att det kom skådespelare från en teater till skolan och läste upp dikter på rim, men de betonade det så att rimmen inte hördes och det var en mäktig upplevelse och att jag började skriva poesi efter det. Det är ju sant att det hände, men ärligt talat skrev jag redan innan det, jag har alltid skrivit berättelser och så.

Sedan debuten har Mattias Alkberg, förutom de 27 albumen med The Bear Quartet och som soloartist, även gett ut åtta diktsamlingar. En produktivitet få kan matcha, som är resultatet av ett kreativt kaos.

– Jag har testat att jobba schemalagt, men det dödar kreativiteten för mig. För mig passar det bättre att sitta och jobba med familjen omkring mig, med Disney Channel i bakgrunden och att jag blir avbruten för att ungarna vill ha O’boy och så. Jag har inte spelat in en enda demo som det inte är barnljud i bakgrunden på.

Tillbaka till det gamla soundet

Efter två punkskivor med bandet Södra Sverige och albumet ”Personer” med ett annorlunda tilltal och elektroniska inslag är han nu tillbaka med ett album som känns mer likt hans tidigare soloskivor. Skev indierock med skruvade texter och influenser från musik från förr. På sin hemsida har han i samband med skivsläppet publicerat en text som förklarar att hans påstående om att han ville göra något gammal är en förenklad efterkonstruktion.

 – Texten handlar om att jag påstått att jag ville göra något gammalt, men i verkligheten går det ju inte till så att man bara har en klar idé och bara gör det. Processen är mycket mer komplicerat än så. Det var som när jag skrev något om att förra albumet ”Personer” lät som Whitney Huston och så påpekade flera recensenter att det inte alls lät som Whitney Houston. Det är ju klart att det inte gjorde det, den var en till sådan förenkling som egentligen inte är sann. Vi lyssnade på Whitney Houston när vi jobbade med skivan, men jag kan ju inte låta som henne.

Det vore oväntat om du lät som henne.

 – Ja, fast jävligt häftigt. Men jag har ju inte sådana talanger.