Ledare. Mona Camara Sylvan.

2017-11-13 06:00
Mona Camara Sylvan ger tips på hur vi kan engagera oss efter #metoo. Bild: Claudio Bresciani/TT
Mona Camara Sylvan ger tips på hur vi kan engagera oss efter #metoo.

Det är nu vi ska komma samman

Rädslan för vad som händer när kvinnor kommer samman är det lim som har hållit patriarkatet samman genom historien.

#Metoo. Ja. We too. Jag med. Och du med. Högst troligen dina mamma med. Och din syster.

Dina släktingar och grannar.

Dina elever, dina patienter, dina kunder, dina gäster.

Dina kollegor.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Din idol, din vän, och din fiende.

Din mest älskade kärlek.

Ditt mest värnlösa barn.

We too. Vi tillsammans.

Vi, vi tillsammans. Är ett levande brinnande vittnesmål. Vi lyfter bladet från våra läppar och säger: ja, jag med. Vi med.

Det är det där vi:et som är nyckeln. Det är i det där vi:et som vi kan engagera oss. Det är där som vi kommer att hitta vår styrka, det är där som vi kommer att kunna trycka hälarna djupt i myllan och stå stadigt. Med andra. Vi tillsammans.

Politiken för att hålla kvinnor från att “konspirera”, det vill säga bygga allianser, organisera sig, är lika gammal som historien är lång och full av blod. Från häxbålen till dagens jakt på “batikhäxor”. Ropen skalla alla lika. “Låt inte kvinnorna komma samman, låt inte deras berättelser bli sanning. Låt inte deras röster ljuda som en.”

Rädslan för vad som händer när kvinnor kommer samman är det lim som har hållit patriarkatet samman genom historien.

Och ja, det är nu vi ska komma samman. Det är bara genom att stödja varandra, att backa varandra, att identifiera oss med varandra, att organisera oss med varandra, som vi kan ta makten över våra liv och skapa en framtid där kvinnors psykiska och fysiska integritet värnas på riktigt. 

Så hur går vi vidare? Till att börja med så kan vi visa genom vårt sätt, genom våra ord och genom handling att ingen står ensam. Vi kan vara närvarande på arbetsplatsen, i skolan, på gator och torg och inte minst på nätet. Vi kan visa att Vi finns och att Vi vet, Vi förstår och Vi är här.

Vi kan även mycket konkret se till att stödja de organisationer och jourer som jobbar med att direkt eller förebyggande stödja kvinnor som utsätts. Endera med ideellt engagemang som volontär eller genom att donera pengar.

Vi kan engagera oss politiskt genom att söka upp intresseorganisationer som jobbar med opinionsbildning och medvetandegörande projekt. Vi kan även engagera oss i autonoma grupper som driver ett aktivistiskt arbete. Vi kan söka igenom våra nätverk, ta hjälp av de sociala medie-plattformar som finns tillgodo och ta oss till manifestationer och demonstrationer och fråga oss fram.

Vi kan även engagera oss partipolitiskt genom att ta kontakt med våra partier, lokalt och regionalt liksom nationellt, och ta reda på om de driver något arbete i frågan och engagera oss där. Om det parti som just du söker dig till inte har något sådant arbete så dra igång det själv eller engagera dina nära och kära att göra det med dig.

Vill du verka inom partipolitiken så ska du pressa dina förtroendevalda i att stärka socialtjänsten, liksom det allmännyttiga bostadsbyggandet. För bostadsbristen i dag har en stor påverkan på kvinnors liv och trygghet. Hur lämnar du en partner som utsätter dig för våld eller sexuella övergrepp om det inte finns någonstans att ta vägen? Därför är det även viktigt att öka andelen förtursbostäder i kommunerna samt att kommunens skyddade boenden ökar.

Vi behöver även jobba med tydligt normkritisk pedagogik i våra för- och grundskolor så att maskulinitetsnormens inneboende och förödande skadlighet hamnar i rampljuset i ett tidigt skede.

Tänk även globalt, tänk på att även om Sverige kan sägas ligga i framkant med arbetet så finns det en hel värld därute där en situation av relativ och absolut fattigdom har satt i system att utnyttja kvinnor i andra länder. Genom globalisering och krig, där svenska liksom andra västerländskt producerade vapen hjälper till att föda krigsmaskineriet, har kvinnors utsatthet intensifierats i den utsträckningen att kvinnors kroppar köps och säljs över nationsgränser genom trafficking eller när kvinnor är på flykt. Majoriteten av de kvinnor och flickor som befinner sig på flykt i dag har utsatts för sexuella våldsbrott och sexuella trakasserier av män på vägen genom Europa.

Organiseringen måste således även vara global. Den måste driva frågan om avmilitarisering av världen, driva fråga om fred. Den måste driva frågan om fattigdomsbekämpning, fördelningspolitik och om sociala, ekonomiska och politiska rättigheter.

Det är genom kollektivet, genom organisering som vi kan resa oss. Det är i gemenskaper som kampen gror, det är i gemenskaperna som möjligheten till reell förändring ligger.