BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Här har Unik fotbollsklubb sedan årsskiftet hållit öppna tisdagsträningar för asylsökande ungdomar. De flesta kommer från Somalia och Afghanistan, berättar Mattias Lundblad, som är kassör och samordnare för den nya gruppen spelare i föreningen.
– Förra året var de några enstaka som vände sig till klubben för att fråga om de kunde vara med. Det kändes givet att ta emot dem, vi behövde ju bara lite bollar och någon som höll i träningar, säger han.
En möjlighet att ha kvar lag
Dessutom innebar det en möjlighet för klubben att ha kvar sina lag för 16–17-åringar, en ålder då många ungdomar annars tröttnar på fotbollen, berättar Mattias Lundblad. Ganska snart växte antalet asylsökande och från klubbens håll ville man skapa en verksamhet mer specifikt riktad till dem.
– Vi såg hur kul de hade och hur mycket det betydde för dem, och vi hade läst om andra klubbar som engagerat sig på många olika plan för ungdomarna. Men vi ville fokusera på fotbollen, inte på hur de mår eller på deras historia. Det är klart vi frågar om det verkar dåligt ställt med någon och förmedlar det vidare till exempelvis gode män, men det är fotboll vi kan.
15-åriga Abdi "Alves" Kadir har spelat i ett av klubbens ordinarie lag sedan ett halvår tillbaka. Han berättar att träningarna med Unik gett honom möjlighet att koncentrera sig på fotboll i stället för att vara stressad över vad som händer i hemlandet Somalia.
– Jag hade hamnat långt hem-ifrån, utan något att göra. Men det här har hjälpt. Det är fint att få lära känna de andra killarna, och jag får lära känna svenskar och det svenska språket.
Han är högerback som sin namne, Dani Alves, och berättar att han ser sina passningar som en av sina största styrkor.
– Men det är svårt att spela mot nya motståndare, särskilt när de är äldre än jag själv, säger han.
Av årets säsong kvarstår två matcher som Abdi Kadir hoppas ska föra laget upp till toppen av tabellen.
– Jag hoppas på det bästa för oss och att jag så småningom kommer att spela på liganivå.
"Inte haft möjlighet att träna"
Medan Abdi Kadir springer tillbaka till träningen vandrar den snart 17-årige Omar "Pogba" Sowe sakta in på planen; lång och svartklädd med illröda hörlurar.
– Han är lite av en hangaround, skrattar Mattias Lundblad.
Omar Sowe är A-lagsspelare sedan förra hösten, men dyker fortfarande upp på alla tisdagsträningar. Han spelar i mittfält och skjuter hårt, säger han. Laget ligger på andraplats nu, och han tror de kanske tar sig till nästa division vid säsongens slut om ett par veckor.
– Jag funderade på att börja spela redan för ett par år sedan, det var något jag har velat göra sedan jag var liten. I Gambia spelade jag bara för mig själv. Jag har jobbat mycket sedan jag var liten och har inte haft möjlighet att träna, berättar han.
– De har haft tuffa liv och förtjänar att ha det bra. Det minsta vi kan ge dem är möjligheten att sparka boll, lära känna andra människor och koppla bort jobbiga tankar. Framför allt vill jag att de har kul.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det säger Rårsgar "Roro" Majid, som leder Unik:s träningar för nyanlända. Han är själv gammal Unik-spelare och har dessutom jobbat i tre år med nyanlända ungdomar i familjehem och HVB-hem. Även om det framför allt är fotboll som står i fokus tror Rårsgar Majid ändå det är nödvändigt att rätt person håller i träningarna.
– Det är viktigt med integrationen också, jag vill hjälpa dem in i systemet så att de kan få stanna. Jag vill att de ska känna att de är bra och förtjänar att vara här, säger han.
Men han poängterar att träningarna är seriösa. De som dyker upp förväntas vara fokuserade på övningarna och kunna ta kritik om de gör fel. Rårsgar Majid tror det är en av anledningarna till att så många fortsätter; ibland kan ända upp till 35 personer dyka upp på en träning.
I början var det svårt att få ungdomarnas förtroende, berättar han. Dessutom var det få som hade tränat fotboll på det här viset och en övning kunde behöva förklaras många gånger innan spelarna förstod vad de skulle göra, säger han.
– Det är som att hoppa in i sjätte klass direkt när man börjar skolan. Det fanns grundfärdigheter som saknades, som att ta emot och passa en boll.
Men han tycker de asylsökande spelarna har utvecklats mycket, och förutom Omar Sowe är det ytterligare några som har gått upp till A-laget.
Oklar framtid för verksamheten
När säsongen tar slut kommer Unik fotbollsklubb att fortsätta med träningar för asylsökande två gånger i veckan. Men hur verksamheten för gruppen kommer att se ut längre fram är oklart, till stor del eftersom föreningen inte vet om spelarna kommer att vara kvar. Mattias Lundblad berättar att de ibland försvinner plötsligt på grund av att de omplaceras till andra kommuner och han tror ytterligare vissa kommer försvinna i samband med att de fyller 18.
– Jag måste läsa på om vad som gäller i asylreglerna och förbereda mig på att det kanske händer så småningom, säger han.
Men att människor kommer och går är en del av livet, menar Rårsgar Majid.
– Det är givetvis jättetråkigt, jag tror inte man kan förstå hur det är. Men det viktigaste är kanske inte om de stannar – vissa kanske inte ens trivs här – utan att de håller på med något medan de är här som gör att de mår bra och som känns meningsfullt.
