BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
ETC Uppsala träffar Mattias Gardell på ett av hans stammishak och ber honom berätta om det hat och våld som kommit ur kampen mot ett mångkulturellt samhälle. Ämnet ligger också till grund för den nya antologiboken ”Den ensamme terroristen”, som släpps på Ordfront förlag nu i september. Boken är frukten av ett forskningsprojekt som initierades 2016 och inkluderar även Uppsalahistorikern Heléne Lööw och medieforskaren Michael Dahlberg-Grundberg som författare. Mattias Gardell har skrivit om terroristattentat av ensamvargar, samt om de två största politiska miljöer som producerat dem: vita radikalnationalister och militanta salafiter, ofta kallade salafi-jihadister.
Ligger bakom 20 mord
Det är radikalnationalisterna som stått för lejonparten av all politisk våldsbrottslighet i Sverige, i modern tid. Fram till april i år, när den uzbekiske Islamiska staten-sympatisören Rakhmat Akilov körde ihjäl fem personer med en lastbil i Stockholm, hade radikalnationalisterna legat bakom samtliga politiskt motiverade mord i landet. Det rör sig om minst 20 mord bara sedan millennieskiftet. Trots det har makthavare och säkerhetspolis sedan mer än 15 år tillbaka riktat nästan all sin uppmärksamhet åt bara de våldsamma salafiterna, berättar Mattias Gardell.
– Efter 11 september-attackerna 2001 överfördes många av de resurser som man tidigare också fördelade på hotet från de nationalsocialistiska miljöerna, till hotet från de så kallade våldsbejakande islamisterna. Det blev en väldig disproportion och det säger också den internationella forskningen. Man har upparbetat en kompetens för att försöka stävja och upptäcka hotet från sympatisörer till al Qaida och IS, medan man inte förmår se hotet som kommer från radikalnationalistiskt håll.
Förknippas inte med terrorism
Al Qaida började uppmana sympatisörer till attentat mot västvärlden efter att USA hade invaderat Irak 2003. Samma sak har Islamiska staten (IS) sedan 2014 gjort bland sina sympatisörer, vilket resulterat i en våg av mycket uppmärksammade ensamvargsattentat i Europa och Sverige. Som förstås ska tas på fullaste allvar.
De vita radikalnationalisterna utvecklade dock redan under 1900-talets andra hälft ensamvargsattentat som våldsmetod, för att stoppa vad man ansåg var hot mot den ”vita rasens civilisation”. Det går ett tydligt spår från den här tiden ända fram till våra dagar. Men när vita ensamvargar begår attentat förknippar rättsväsendet och medier dem inte lika självklart med terrorism, som är fallet med våldsverkare som agerar med hänvisning till islam.
Ses som ensamma galningar
I Säpos rapport om våldsbejakande extremism från 2016 pekar man ut Taimour Abdulwahabs självsprängning i Stockholm 2010, för att exemplifiera hotet från islamistisk terrorism. Rapporten nämner varken den rasistiske seriemördaren Peter Mangs i Malmö eller den rasistiske skolmördaren Anton Lundin Pettersson i Trollhättan, som exempel på att även radikalnationalistiska terroristdåd kan dyka upp – och faktiskt redan hade dödat ett flertal svenskar. Mattias Gardell tror att detta delvis grundar sig på rasismens idéhistoria, där vita personer länge setts som autonoma subjekt kapabla att fatta egna beslut. Därmed kan de avfärdas som ”ensamma galningar”.
– Medan de andra – muslimer, svarta, urfolk – associeras till sina kollektiv. Man tänker att föreställda storheter som ”islam” och ”muslimsk kultur” skulle bestämma aktörernas agerande. Det sker inte vad gäller de vita, som beter sig som ”självständiga individer” och som det är lättare att ta till psykologiska förklaringar för.
Mönstret upprepades den 7 april i år, när flera respekterade observatörer talade om IS-attentatet i Stockholm som det första ”riktiga” terrordådet i Sverige. Därmed osynliggjordes alla de människor som svenska radikalnationalister hade dödat ända sedan 1980-talet. Likadant såg det ut gällande den nazistiska cell kopplad till Nordiska motståndsrörelsen, som genomförde tre bombdåd mot flyktingförläggningar och ett fackförbund i Göteborgsområdet vintern 2016–2017. Tre män åtalades för dåden, men inte för terrorism eftersom flyktingar enligt tolkningen av svensk lag inte anses vara en ”befolkningsgrupp”.
– Man upprepar det budskap som finns inbyggd i det våld som Peter Mangs och Anton Lundin Pettersson utförde, att de här kategorierna människor inte tillhör det svenska folket. Det är väldigt bekymmersamt när säkerhetspolisen, rättsapparaten och media gör det samma.
Får större spridning
Mattias Gardell skriver i boken att problemet även återkommer i det svenska rättsväsendets oförmåga att utreda de politiska spåren bakom flera ensamvargar som nyligen avslöjats i förtid. Mellan 2014 och 2016 har polisen påträffat stora mängder illegala vapen och dynamit hos personer i Västra Götaland, Falkenberg och Eskilstuna, som alla även haft en stor mängd nazistiska föremål eller utmärkt sig för att hetsa i sociala medier om attacker mot romska tiggare. Trots åtal har det ideologiska innehållet bakom männen aldrig utretts.
I en bättre värld skulle alla dessa brister åtgärdas – men sannolikt försvåras det även av vår tids normalisering av rasism och fascism. Ensamvargar är egentligen inte ensamma utan uppstår i politiska kontexter. Mattias Gardell och hans medförfattare i ”Den ensamme terroristen” drar slutsatsen att radikalnationalistiska svenska organisationer kommer fortsätta sprida hatiska idéer, inom lagens ramar, som ensamvargar sedan agerar från på egen hand. På kort tid har sådana organisationer nu också fått tillträde till allt fler demokratiska arenor, däribland Bokmässan, som Mattias Gardell själv deklarerat att han därför tänker bojkotta.
Radikalnationalisternas expansion innebär att deras världsuppfattningar når allt fler öron, vilket kan få fler svenskar att tro att den vita civilisationen står inför ruinens brant. Därför måste de agera – och fler vita ensamvargar kommer att gå till attack.
– Det kommer drabba vita svenskar också, bara de som ställer om sig kan klara sig undan. Och tyvärr finns det en hel serie med krönikörer på våra stora tidningar som vindkänsligt har anpassat sig, och bidrar till att öka den här normaliseringsprocessen.
