Minns ni falafelmålet? Om inte, ska jag påminna er. I december 2014 köpte en 23-årig man en falafel vid ett av stånden på S:t Eriks torg i Uppsala. Falafeln var inlindad i folie, så för att kunna äta den rev mannen av cirka tio centimeter av folien och kastade remsan på marken. I samma ögonblick kom två polisinspektörer åkande i sin polisbil. De bevittnade tilltaget, klev ur och skrev en ordningsbot på 200 kronor. Mannen vägrade betala samtidigt som han under det korta förhöret demonstrativt slängde fler bitar på marken. Det var för mycket för poliserna. Allt gick till tingsrätten som dömde mannen att betala 200 kronor. Åklagaren tyckte nu att detta var ett för milt straff och överklagade till hovrätten och så, efter en lång och kostsam procedur fastställdes straffet i april 2016 till 800 kronor i böter.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Denna rafflande historia är utförligt berättad i många avsnitt i Upsala Nya Tidning. Man publicerar även en faktaruta under en av artiklarna med rubriken ”Vad är en falafel?” Friterade kikärtsbollar ofta serverade i pitabröd i sin tur inlindade i folie för värme och stabilitet, kunde man bland annat få lära sig. Allt citerat från uppslagsverket Wikipedia som vet allt om falaflar.
Detta brott upptog alltså en icke oväsentlig del av polis och rättsväsende, engagerade journalister i Radio Uppland, lokal och kvällstidningar samt allmänhet under två års tid. Varför undrar ni? Ja antagligen för att detta brott var både lagom upprörande, lite underhållande och dessutom gripbart. Skräp föll till marken och rättvisa skipades av lagens riddare, högutbildade proffs på brottsbekämpning.
Samtidigt händer grejer under radarn på de flitiga journalisterna och juristerna. Det finns skräp som inte syns. Ni gissade rätt. Växthusgaserna. När man slänger dessa faller de inte till marken utan fastnar i atmosfären i stället. I vår gemensamma och enda hinna luft som vi förutom att andas in, mest använder som soptipp. Där hänger de kvar i hundratals, ja ibland tusentals år och påverkar klimatet till den grad att jorden på sikt kan bli obeboelig. Straffvärdet för dessa handlingar är noll. Släpper man ut miljoner ton växthusgaser får man i allmänhet inget straff alls, utan snarare hurrarop för sitt entreprenörskap och subventioner av staten.
Varje svensk släpper i genomsnitt ut cirka elva ton växthusgaser om året enligt Naturvårdsverket. Tio centimeter aluminiumfolie väger typ ett halvt gram. Skulle växthusgasutsläpp bestraffas som folieslängning skulle varje svensk betala 1,6 miljarder kronor om året i böter. Eller sitta resten av livet på Kumla. Betänk detta. Jag är ju inte för att man slänger folie. Önskar bara lite proportioner i rättssystemet. Och i media.
Som jag skrivit om förut kan varje jordbo släppa ut 100 ton koldioxid innan vi överskrider tvågraders uppvärmning som vi beslöt att hålla oss under i Paris. De ofödda får sen inte släppa ut något. Så om jag ska bli 90 år gammal får jag släppa ut 2,5 ton koldioxid per år. Men eftersom offentlig sektor utslaget per svensk släpper ut två ton per år så har jag bara ett halvt ton kvar. Det blir sex kilo per dag. (Gå in på klimatkontot.se och planera vad du ska göra av dina 100 ton resten av ditt liv. I nuvarande takt gör vi svenskar av med vår koldioxidbudget på 9 år.)
Det kan bli svårt, men: Om jag klarar mig med mina gamla kläder, lär mig att stoppa strumpor, cyklar och bor i tält för att minska uppvärmningsutsläppen, har jag ändå maten kvar.
Går in på Max hemsida där de listar klimatpåverkan från sina produkter. Två Cheese ’n’ Bacon blir sex kilo utsläpp, alltså min dagsranson. I minsta laget för att hålla sig mätt en hel dag. Men veganburgaren eller en falafel har så låga utsläpp att jag kan äta 30 stycken om dagen! Otroligt. Jag kommer kunna bjuda alla mina vänner och de ofödda barnen som nu har fötts och sitter utanför hamburgerrestaurangerna och dreglar. Party!
Så vill ni rädda klimatet.
Beställ massor av falaflar. Be att få dem i smörgåspapper. Och bjud samtliga poliser som kommer cyklande.
