– Varje verk har ett eget uttryck. Men det handlar om födas, leva och dö och allt däremellan. Att leva innebär ju svårigheter som att mista människor, komma tillbaka och mista igen. Verken förmedlar att det är en hoppfull utveckling att finnas som människa, förklarar Kristin Windolf-Granberg som är ansvarig för utställningen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det är Svenska kyrkan som har tagit initiativ att bjuda in Bill Viola. Konstmuseet i Uppsala har valt att samarbeta och visa ytterligare ett verk i sina lokaler. Satsningen gör kyrkan som en del i det så kallade reformationsåret.
Tanken är att utställningen i slutändan ska bli mer varaktig genom att Domkyrkan förvärvar ett av verken och behåller det i kyrkorummet efter att utställningen har avslutats.
– Valet föll på Bill Viola eftersom hans konst håller den verkshöjd som passar i Uppsala domkyrka. Han har också erfarenhet att jobba med stora katedraler i Europa och USA, säger Kristin Windolf-Granberg.
– Tanken är att utställningen ska fungera som ett test på hur videokonsten fungerar i kyrkorummet – det ska kunna gå bra ihop med dop, begravningar och annan verksamhet i kyrkan, säger Kristin Windolf Granberg, som berättar att alla förändringar av kyrkorummet är känsliga.
– Vi vet ännu inte vilket verk kyrkan kommer att förvärva. Det får vi utvärdera när utställningen pågår.
Har du någon personlig favorit bland verken?
– Ja, jag tycker mycket om verket ”Visitation”, som föreställer två kvinnor som kommer gående mot varandra genom en vattenridå, möter varandras händer och är med om något stort. De vänder sedan sakta om och går tillbaka. Under tiden skiftar ljuset i bilden. Det är ett verk med många bottnar.