Det finns en utter i Uppsala. Vi tycker alla att det är fint att ha en vad det verkar ganska sällskaplig krabat i Fyrisån och på sociala medier lägger vi stolt upp bilder på Uppsala-uttern. Om hösten svärmar i stället gråskimmelfladdermöss kring domkyrkans torn; i naturen rör de sig bland klippor men för fladdermusen är det nog sak samma. Asp, änder och får tar gärna plats i vår stadsmiljö och de allra flesta stadsbor och besökare uppskattar sällskapet. Vi plockar svamp i Lunsen och springer i Stadsskogen. Vi kysser varandra och spelar kubb i stadsträdgården. Vi odlar på våra centralt belägna kolonilotter. Visst känns Uppsala ibland alldeles mitt i naturen? Kanske är det just det som är faran. En grön och progressiv kommun har nära till att slå sig för bröstet och tro att utvecklingen kommer av sig själv.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det är nu den tiden på året när alla svenska organisationer, såväl stora som små, ser över vad de har åstadkommit och vad de kan jobba vidare med. Det är en fin period som både lämnar utrymme för självkritik och framtidstro. Uppsala kommun har åstadkommit mycket under 2016, det byggs till exempel bostäder i rask takt och i mobilitetsfrågor ligger vi bra till. Klimatarbetet är nära exemplariskt. Men några missade mål ringer i varningsklockor.
Ett av de områden där man inte har lyckats uppnå sina uppställda mål är när det gäller invånarnas nära tillgång till grönområden. Målet finns med i både riktlinjer och planer, men än är det inte helt integrerat i planarbetet. Relaterat till det behöver kommunen också jobba vidare med verktyg för att ta hänsyn till ekosystemtjänster och hållbarhetseffekter av stadsbyggnadsprojekt. I en stad där det byggs så mycket på en gång skulle ett mer hållbart fokuserat arbete göra stor skillnad. Se på vad människor uppskattar med Uppsala, vad de är så entusiastiska över att de mejlar mobilbilder till lokaltidningen. Kanske är det de värdena vi behöver påminna oss om som mest.
Det är en nationell trend att grönytor minskar eller splittras upp i högre utsträckning än det skapas nya. Det är heller inte alltid ytan som spelar störst roll, var den ligger och vilka värden den tillför platsen spelar också in. Allmänna grönområden i tätorter har i många studier visat sig vara betydelsefulla för trivseln och för hälsan. De kan bland annat bidra med ljuddämpning, temperaturreglering, ta hand om regnvatten och vara ett hem för djurlivet. Därför tas planering av grönstruktur och vatten upp i de nationella och regionala miljömålen. Men varken lokalt, regionalt eller nationellt har vi i dag det strategiska arbete som krävs för att långsiktigt säkra tillgången till gemensamma grönytor.
Det är förstås viktigt att veta att det råder bostadsbrist i stora delar av Sverige, och det gäller i högsta grad också Uppsala. För att den här staden ska kunna säga, “Välkommen hit, välkommen hem” så måste vi fortsätta att bygga bostäder. Men ett hem är mer än en bostad. Ett hem är en plats att leva på. Vi behöver naturreservat, vandringsleder, parker, alléer och gräsmattor med plats för grillen; kyrktorn, asptrappor och kullar. För människor, och för vår utter. Dags att ta tag i det, Uppsala.
